Fint slut

Min kära katt, Tyson, var borta hela tisdagen och onsdagen så på torsdagen bestämde jag att jag måste ut och leta efter honom. Jag gick runt huset och visslade på honom. Efter ett tag hör jag ett litet Mjau nånstans, jag ropade hans namn en gång till och kommer fram till att han måste vara i badrummet och jag tyckte att det var konstigt att ingen hade hittat honom där, men jag springer ändå in och kollar i badrummet, men ingen katt. Det är nu jag börjar bli rädd, för nu börjar jag tro att han är någonstans i väggen, vilket för mig verkade otroligt. Men hur otroligt det än låter så förstår jag att han är bakom väggen det är nu jag börjar gråta, min älskade katt kommer dö, svälta ihjäl, ensam och rädd under mina fötter. Jag ropar och lockar, för på nått sätt måste han juh komma ut. Jag börjar gräva i snön som är runt huset så att han skulle kunna komma ut. Men han kom inte.
  Efter en tid så hörde jag inte honom jama längre, då blev jag rädd, jag trodde att han hade dött. Men sen hör jag en kattplingla och sen ett "Maou" och så kommer katten springandes kring husknuten, hoppar upp i min famn och börjar spinna.

Eller Så Inte...

...Jahaja, första dagen med mina nya brills, första dagen med syrro och hennes nya hund, första dagen med en riktig blogg, Nice!

Men min syster som skrev det första inlägget och även gjorde denna blogg är så himlars förvuxen fjortis, jobbigt med två fjortisar i samma hus. Vid kvällsfikat idag kom våra småbröder på den ljusa idén att ha Tystaleken, jag vann.! Nåja, vi hade iaf ett ordlöst "bråk". Nice.! Men hon fattar inte ett skit.

Min syster är bäst i hela vida världen.

Och så var det med den saken.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0