Gråtdag
Hon var min dagisfröken när jag var en liten flicka, hon var medlem i våran församling och vi träffades nästan alla dar i veckan när jag var liten. Sen när jag blev större och började i skolan så träffades vi mindre, då bara på söndagarna. Och vi var väldigt nära. Sen flyttade vi från min barndomsstad, trettiofem mil därifrån. Då träffades vi tillslut mindre och mindre, och jag glömde bort hur underbar hon alltid varit mot mig. Efter några år av att inte träffat henne alls så går jag till kyrkan när jag är i min gamla hemstad och hälsar på. Hon var där, och efter gudstjänsten kommer hon fram till mig och kramar mig och säger att hon var så glad att hon fick träffa mig en sista gång. Då fattar jag ingenting men ler och säger att det var trevligt att träffa henne också.
Senare kommer det fram att hon hade cancer. Men då tänkte jag att hon dör inte, hon klarar det, för hon har alltid varit stark, och hon har alltid funnits där. Ett halvår senare sitter jag i bilen, påväg hem från stallet. Då får min mor ett samtal, hon börjar gråta när hon lägger på. Och hon berättar för min syster att min dagisfröken hade dött. Att läkaren hade sagt att hon började bli bättre och hon hade då åkt med sin man till sin sommarstuga. Men där hade hon blivit jättedålig och hennes man hade ringt efter ambulans. Men hon dog på vägen till sjukhuset.
Detta var som dök upp i mitt huvud i en enda röra när min vän berättade om sin morfar. Och det har fortsatt komma upp i mitt huvud i tio och otid på skolan, hemma och i mina drömmar.
Jag saknar dig dagisfröken.! Och jag är ledsen att jag aldrig fattade... Och att jag aldrig berättade hur mycket du har betytt för mig under alla år...♥
Ja, ibland blir man påmind om människor man älskar på olika sätt. Men det kan vara skönt att få sörja ordentligt. Du var kanske lite för ung när Britt-Inger dog för att förstå vidden av det hela. Jag saknar henne också, hon var en mycket fin människa och jag är så glad att vi fick ha henne nära oss.
usch, vad jag börjar grina nu ! hon var en fin människa och hon fattas oss.
Främst på sommaren brukar jag tänka på henne och hennes blommor. Skum grej att tänka på men så är det. Hon hade hur mycket blommor som helst och alla behövde vatten på semestern när hon och Janne var i stugan och då brukade jag ha uppdraget att vattna dem så på sommaren brukar jag komma ihåg det och tänka på henne. Undrar om Janne håller liv i dem ännu? Men du vet syster, ibland är det bra att påminnas om såna saker så man får en tankeställare och tittar upp en stund på vad man har omkring sig, de saker som gör livet värt att leva främst. Och det är också en viktig påminnelse om att livet är förgängligt. I din ålder kanske det inte känns lika aktuellt men faktum är att ingen vet hur länge de har på sig att förverkliga drömmar och verkligen leva. Som jag när jag satt och småflinade åt en föreläsare på jobbet när jag var knappa 20 för att hon tyckte att alla myndiga människor borde ha skrivit sitt testamente klart. I min dåvarande värld var det ju gott om tid kvar för sånt, när man är 20 så bör man statistiskt sett ha minst 55 år kvar. Men det vet man inte! Och det var precis vad hon försökte säga. Ingen vet hur lång tid man har så det är bäst att göra allt det där man tänkt skjuta på framtiden idag istället. Livet är för kort och värdefullt för att slösas bort på onödigheter. Sånt dyker upp i mitt huvud när jag tänker på nära och kära som gått bort i förtid och då slår jag av datorn och går ut i garaget, åker till kompisar och spelar musik eller åker ut på skjutbanan eller vad det nu må vara som faktiskt höjer min personliga livskvalité mer än att chatta på msn eller slösurfa nyhetssiter. För jag har ingen garanti för att jag kan göra det imorgon istället. Det har ingen. Så ta mitt råd kära syster, gör sånt som faktiskt berikar ditt liv på nåt sätt som du tänkte göra imorgon idag istället och försaka den sorts onödigheter som bara stjäl timmar av ditt liv som du aldrig får igen. Alla har vi gott om såna saker i våra liv även fast vi inte alltid är medvetna om det. Själv ska jag nu slå av datorn och skriva några låttexter med penna på papper istället för att knappa in visdomsord på tangentbordet. För det berikar mitt liv mer än att få veta vem som är sinnesslö nog att dejta Linda Rosing eller vem som vann melodifestivalen.
Kramar från Storebror.
